Skydd för snok
Gotland Snook N. Detta beror på att snook är beroende av varma gödselstaplar som skapar optimala temperaturer för ägg. Om snook hotar drar han sig snabbt bort. Under evolutionen blir arten mer och mer annorlunda. Artepitet och vetenskapligt efternamn är den kvinnliga formen av det latinska ordet för simmare. Det föredrar låga och squishy chips. Följaktligen är det inte ovanligt att hitta snookägg i gödselstacken, även om kompost och andra substrat också förekommer.
Därför kan ormen vara rätt på dig, men du kan enkelt fly från ormen. råd: För att kunna observera ormen i lugn och ro är det klokt att fotografera ormen, då kan du jämföra med bilder av olika ormar och noggrant granska ormens attribut. Snook är den enda äggormen i Sverige. Gotlandsnock N. Många andra ormar har ett prickmönster som kan ge dem ett huggormliknande utseende. De delades in i olika arter mellan 13 och 22 miljoner år sedan.
Färgen på nackfläckarna bestäms av temperaturen som rådde när snooken låg i ägget.
Den finns också på ett antal öar, men inte på Korsika och Sardinien, där underarten N. Oriental finns i Skandinavien, Östeuropa, Östersjön och Asien. Huvud: Snook har ett mindre och rundat huvud än huggormen, som har ett mer triangulärt och betydligt större huvud. Om han inte har möjlighet kan han spela död och ligga på ryggen med tungan hängande ur munnen.
Den västra N. Västra underarten finns i Nordafrika, den Iberiska och italienska halvön, Frankrike, Storbritannien och delar av Tyskland och Belgien. Rörelse mönster: Viper är betydligt långsammare än snook och rör sig inte med samma elegans. Utbredningen och den systematiska snooken finns i större delen av Europa, med undantag för Frankrike, den Iberiska halvön, Irland, Storbritannien, Island och i de norra delarna av de nordiska länderna.
Följande kan hjälpa dig att räkna ut vilken orm du har i trädgården: Fly: Snook springer omedelbart så länge huggormen kan stanna och låter dig gå in några meter tills han lämnar. Berg: Snook har stora berg på huvudet, medan huggormen har små, dessutom är snookens Huvud glansigt och huggormen är tråkig. Den kan också fånga fisk och små däggdjur. Mönster: Huggormen har ett karakteristiskt mörkare sicksackmönster längs kroppen, medan snook har ett mönster som är mer rundat eller inte alls.
Den förekommer också i Asien lika mycket österut som i norra Kina och norra Mongoliet. Var försiktig! Snook saknar giftiga tänder. Snook bor vanligtvis nära vattenkroppar och sjöar, där han hittar amfibier, som utgör hans huvudmat. Vanligtvis kan de gula eller vita fläckarna i nacken också vara orange eller röd. Dess närmaste släkting är Rutsnok. Märkning: Snokaren har ofta en gulaktig markering precis bakom huvudet, som huggormen saknar.
Han rör sig snabbt och fruktansvärt och är mer skuggig än en huggorm. Kropp: huggormen har en tjock kropp och en konisk svans, medan snooken har en jämn tjocklek i hela svansen. Tillsammans med huggormen är den en av de två vanligaste ormarna i Sverige, [A] och snooken är också den största ormen i Sverige. Den simmar bra och trivs bäst i vattnet. Eftersom det kan vara en huggorm som du håller på att se, bör du vara försiktig, ett säkerhetsavstånd på minst en och en halv meter rekommenderas så att du inte blir biten.
Den kan röra sig snabbt och enkelt både på land och i vatten. Tänk också på att huggormar har mycket dålig syn - du ser ut som vilken buske som helst som en orm kan försöka söka skydd när den blir rädd. Mat-jag letar efter en snook på hösten. Liksom andra grodor och reptiler är snook skyddad i Sverige. Ekologi, snook som fångade paddan. Det finns ett antal andra beskrivna underarter vars status diskuteras, såsom Astreptophora, Persa, Sicula, Lanzai, Swiss, Cypriaca och Fusca.
Beteende: viper försvarar sig genom att anta en fasthållande position och stanna medan Snook försöker fly eller på annat sätt utsöndra en stinkande sekretion eller sätter sig tillbaka och spelar döden. Dess taxonomi är en fråga om debatt, men nya DNA-undersökningar har klargjort hur olika populationer relaterar till varandra.